Artikel 106 — Ändringar av direktiv (EU) 2016/797 (EU:s AI-förordning)

Artikel 106 i förordning (EU) 2024/1689 — Ändringar av direktiv (EU) 2016/797. Officiell text, praktisk tolkning, centrala skyldigheter och konsekvenser för efterlevnad.

Sammanfattning av den officiella texten

Artikel 106 i förordning (EU) 2024/1689 (EU:s AI-förordning) ändrar direktiv (EU) 2016/797 av Europaparlamentet och rådet av den 11 maj 2016 om driftskompatibilitet i järnvägssystemet inom Europeiska unionen. Ändringen infogar AI-förordningsanpassade hänvisningar och bestämmelser i ramverket för järnvägsdriftskompatibilitet och säkerställer att de två rättsakterna fungerar sammanhängande där AI-system används i järnvägssektorn.

Det centrala syftet med Artikel 106 är lagstiftningsanpassning: direktiv 2016/797 reglerar under vilka villkor järnvägsundersystem och driftskompatibilitetskomponenter får tas i bruk inom hela EU, inklusive säkerhetsbedömningar och anmälda organs roll. Där AI-system utgör en del av sådana järnvägsundersystem eller driftskompatibilitetskomponenter — i synnerhet vid säkerhetskritiska funktioner som tågkontroll, signalering eller automatiserad körning — säkerställer ändringen att de krav på bedömning av överensstämmelse och tillsyn som AI-förordningen inför integreras i den befintliga järnvägsregulatoria strukturen snarare än att fungera parallellt utan samordning.

Artikel 106 tillhör Avdelning XIII (Slutbestämmelser), som innehåller en rad följdändringar av sektoriell EU-lagstiftning som måste uppdateras för att återspegla AI-förordningens nya skyldigheter. Den utgör inte i sig ett substantiellt efterlevnadskapitel utan säkerställer att järnvägssektorns pre-existerande rättsliga ramverk harmoniseras på ett sammanhängande sätt med den horisontella AI-regleringsarkitektur som inrättats genom förordning (EU) 2024/1689.

Vad detta innebär i praktiken

För organisationer som verkar i järnvägssektorn har Artikel 106 två praktiska konsekvenser som efterlevnadsteam måste beakta samtidigt.

För det första måste varje AI-system som är integrerat i ett järnvägsundersystem eller en driftskompatibilitetskomponent som redan omfattas av direktiv 2016/797 bedömas mot både järnvägsdriftskompatibilitetskraven och, i tillämpliga fall, EU:s AI-förordnings krav på AI-system med hög risk. AI-system som är involverade i tågkontroll, automatisk tågdrift, infrastrukturövervakning eller säkerhetskritiska underhållsfunktioner är starka kandidater för klassificering som AI-system med hög risk enligt bilaga I, avsnitt 3 i AI-förordningen (AI inom transport). Det innebär att förfaranden för bedömning av överensstämmelse under båda regelverken gäller, och efterlevnadsteamen måste kartlägga hur de två bedömningarna samverkar, vilket anmält organ eller organ för bedömning av överensstämmelse som är behörigt och hur kraven på teknisk dokumentation kan harmoniseras.

För det andra måste nationella säkerhetsmyndigheter med ansvar för att övervaka efterlevnaden av direktiv 2016/797 samordna med de nationella behöriga myndigheter som utsetts enligt Artikel 70 i EU:s AI-förordning. Artikel 106 skapar den rättsliga grunden för denna samordning genom att inbädda AI-förordningshänvisningar i järnvägsdirektivet, men organisationer bör inte vänta tills nationella myndigheter fastställer samordningsprotokoll innan de agerar. Proaktivt engagemang med både järnvägssäkerhetsmyndigheten och AI-marknadstillsynsmyndigheten är att rekommendera.

I praktiken bör järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare granska sina AI-installationer, identifiera vilka system som faller inom tillämpningsområdet för både direktiv 2016/797 och EU:s AI-förordning samt så tidigt som möjligt inleda processer för dubbel efterlevnadsdokumentation.

Centrala skyldigheter

• Bedömning av överensstämmelse under dubbelt regelverk: AI-system som utgör en del av järnvägsundersystem eller driftskompatibilitetskomponenter måste uppfylla både förfarandena för bedömning av överensstämmelse enligt direktiv 2016/797 och, när de klassificeras som högrisk, kraven i kapitel III i EU:s AI-förordning.
• Samordnat tillsynsengagemang: Operatörer måste engagera sig med både nationella järnvägssäkerhetsmyndigheter och marknadstillsynsmyndigheter enligt AI-förordningen där AI-system används i säkerhetskritiska järnvägsfunktioner.
• Anpassning av teknisk dokumentation: Leverantörer och driftsättare måste säkerställa att teknisk dokumentation som upprättats enligt Artikel 11 i EU:s AI-förordning och de tekniska filer som krävs enligt direktiv 2016/797 är ömsesidigt konsekventa och hänvisar till varandra.
• Verifiering av anmält organs kompetens: Organisationer måste verifiera att organ för bedömning av överensstämmelse som auktoriserats enligt direktiv 2016/797 har kompetensen och utpekandet för att bedöma AI-relaterade komponenter, eller identifiera om separata anmälda organ enligt AI-förordningen måste involveras.
• Skyldigheter för fortlöpande övervakning: AI-system med hög risk som används i järnvägsverksamhet omfattas av skyldigheterna för övervakning efter utsläppande på marknaden och incidentrapportering enligt EU:s AI-förordning (Artiklarna 72–73), som måste integreras i befintliga järnvägssäkerhetsledningssystem.
• Lagstiftningsbevakning: Eftersom Artikel 106 ändrar direktiv 2016/797 snarare än att skapa fristående skyldigheter måste organisationer följa genomförandeåtgärder och vägledning som utfärdas under det direktivet allt eftersom det utvecklas efter ändringen.

Förhållande till andra artiklar

Artikel 106 måste läsas tillsammans med de materiella bestämmelserna i EU:s AI-förordning om AI-system med hög risk, i synnerhet Artiklarna 9 till 17 (riskhantering, datastyrning, teknisk dokumentation, transparens, mänsklig tillsyn, noggrannhet och robusthet) och Artikel 43 (förfaranden för bedömning av överensstämmelse för högrisk-system). Bilaga I, avsnitt 3 i AI-förordningen, som listar AI-system inom transport som en högrisk-kategori, är den primära klassificeringsgrinden för järnvägs-AI-installationer som berörs av Artikel 106.

Inom Avdelning XIII placeras Artikel 106 bredvid Artiklarna 102 till 113, som kollektivt ändrar en rad sektoriella EU-direktiv och förordningar för att säkerställa överensstämmelse med AI-förordningens horisontella ramverk. Artikel 97 (översyn och ändringar av bilagor) och Artikel 98 (utövande av delegering) är relevanta för att förstå hur klassificeringslistorna i bilaga I — och därmed tillämpningsområdet för Artikel 106:s praktiska inverkan — kan förändras över tid. Artikel 70 (utpekande av nationella behöriga myndigheter) definierar den tillsynsarkitektur som Artikel 106 implicit förlitar sig på för samordning av verkställighet med järnvägssäkerhetsorgan.

Tidsplan för efterlevnad

Artikel 106 trädde i kraft den 1 augusti 2024, det datum då förordning (EU) 2024/1689 trädde i kraft, som publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 12 juli 2024. Dess praktiska verkan följer dock den fasade tillämpningstidsplanen för den bredare EU:s AI-förordning:

• 2 februari 2025 — Förbjudna AI-metoder (Artikel 5) blev tillämpliga. Järnvägsoperatörer borde ha bedömt vid detta datum om någon AI-installation i järnvägssektorn uppfyllde ett förbudströskel.
• 2 augusti 2025 — GPAI-modellens skyldigheter och styrbestämmelserna blev tillämpliga. Järnvägs-AI-system som använder AI-modeller för allmänt ändamål som komponenter måste vara i överensstämmelse från detta datum.
• 2 augusti 2026 — AI-system med hög risk som förtecknas i bilaga I (inklusive säkerhetskomponenter som täcks av befintlig harmoniseringslagstiftning i unionen, såsom direktiv 2016/797) måste uppfylla skyldigheterna i kapitel III, med undantag för vissa system som täcks av den förlängda övergångsperioden.
• 2 augusti 2027 — Slutlig deadline för AI-system med hög risk som redan släppts ut på marknaden före den 2 augusti 2026 att bringas i överensstämmelse där de har genomgått väsentliga ändringar, samt den senaste tidsfristen för de flesta återstående övergångsbestämmelserna för högrisk.

Järnvägssektorns organisationer bör behandla augusti 2026 som sin primära hårda efterlevnadsdeadline för AI-system som berörs av Artikel 106:s ändringar, och bör ha processer för bedömning av överensstämmelse väl påbörjade i god tid före utgången av 2025.