Artikel 70 — Nationell behörig myndighet (EU:s AI-förordning)

Artikel 70 i förordning (EU) 2024/1689 — Nationell behörig myndighet. Officiell text, praktisk tolkning, centrala skyldigheter och efterlevnadskonsekvenser.

Sammanfattning av Den Officiella Texten

Artikel 70 i förordning (EU) 2024/1689 kräver att varje EU-medlemsstat utser en eller flera nationella behöriga myndigheter i syfte att övervaka tillämpningen och verkställigheten av AI-förordningen. Varje utsedd myndighet måste anmälas till Europeiska kommissionen, som sedan gör denna information allmänt tillgänglig.

Artikeln skiljer mellan två funktionella roller som kan uppfyllas av samma eller olika nationella organ: marknadstillsynsmyndigheten, som ansvarar för att övervaka AI-system som placeras på marknaden eller tas i drift, och den anmälande myndigheten, som ansvarar för att upprätta och genomföra utnämningsprocessen för organ för bedömning av överensstämmelse.

Medlemsstaterna måste se till att deras utsedda myndighet eller myndigheter ges tillräckliga befogenheter, resurser, teknisk personal och ekonomiska medel för att effektivt kunna utföra sina uppgifter. Om en medlemsstat utser mer än en behörig myndighet måste den tydligt avgränsa deras respektive ansvarsområden och inrätta lämpliga samordningsmekanismer.

Artikel 70 kräver också att medlemsstaterna utser en behörig myndighet med ansvar för att övervaka AI-system som driftsätts av offentliga organ och institutioner. Detta erkänner den särskilda känsligheten hos AI-användning i statliga sammanhang och behovet av dedikerad tillsyn som är oberoende av kommersiell marknadstillsyn.

Medlemsstaterna måste utan onödigt dröjsmål meddela kommissionen sina utseenden, och eventuella efterföljande ändringar.

Vad Detta Innebär i Praktiken

För nationella regeringar är Artikel 70 en organisatorisk och institutionell skyldighet: varje medlemsstat måste fatta ett konkret regeringsbeslut om vilket befintligt tillsynsorgan — eller nyinrättat institut — som ska inneha tillsynsbefogenheter enligt AI-förordningen.

I praktiken utvidgar många medlemsstater antingen mandatet för befintliga dataskyddsmyndigheter eller digitala tillsynsmyndigheter, eller inrättar nya dedikerade AI-tillsynsorgan. Länder som Frankrike (med CNIL och Arcom i roller), Tyskland (med Bundesnetzagentur) och Spanien (med AESIA) har vidtagit åtgärder för att identifiera eller inrätta behöriga myndigheter inför de tillämpliga tidsfristerna.

För aktörer — leverantörer, driftsättare, importörer och distributörer av högrisk-AI-system — avgör utseendet av den nationella behöriga myndigheten vilket organ som kommer att genomföra revisioner, utredningar och verkställighetsåtgärder mot dem. Det är därför viktigt att identifiera den relevanta myndigheten i varje medlemsstat där ett AI-system placeras på marknaden eller tas i drift.

För driftsättare av AI-system inom offentliga förvaltningar kan den utsedda tillsynsmyndigheten för offentliga organ vara skild från den allmänna marknadstillsynsmyndigheten. Det innebär att organisationer inom den offentliga sektorn måste identifiera vilket organ som utövar tillsyn över deras specifika sammanhang.

Konkret exempel: ett företag som tillhandahåller ett biometriskt identifieringssystem till en nationell gränskontrollmyndighet måste interagera med två potentiellt distinkta nationella behöriga myndigheter — marknadstillsynsmyndigheten (som utövar tillsyn över produkten som ett högrisk-system) och den myndighet som utsetts för driftsättningar av offentliga organ (som utövar tillsyn över slutanvändningen).

Aktörer bör övervaka det europeiska AI-kontorets offentliga register över nationella behöriga myndigheters utseenden och etablera direkta kontaktpunkter med det relevanta nationella organet.

Centrala Skyldigheter

• Utseende av medlemsstat: Varje EU-medlemsstat måste utse minst en nationell behörig myndighet med ansvar för att övervaka tillämpningen av EU:s AI-förordning och underrätta Europeiska kommissionen om sitt utseende.
• Täckning av dubbelfunktion: Medlemsstaterna måste säkerställa täckning av både marknadstillsynsfunktionen (för kommersiellt placerade AI-system) och den anmälande myndighetens funktion (för ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse), vare sig det är genom ett organ eller flera samordnade organ.
• Tillsyn av offentlig sektor: En behörig myndighet måste specifikt utses för att övervaka AI-system som används av offentliga myndigheter och organ, vilket erkänner de särskilda ansvarskraven vid statlig AI-driftsättning.
• Adekvat resurssättning: Utsedda myndigheter måste förses med tillräcklig teknisk expertis, personalresurser och ekonomiska medel för att effektivt kunna utföra sina tillsyns- och verkställighetsfunktioner.
• Samordning vid flera myndigheter: Om mer än en nationell myndighet utses måste medlemsstaterna tydligt avgränsa ansvarsområdena och upprätta formella samordningsmekanismer för att undvika luckor eller konflikter i tillsynen.
• Anmälan och transparens: Medlemsstaterna måste utan onödigt dröjsmål meddela kommissionen sina utseenden, och kommissionen måste göra denna information allmänt tillgänglig.

Förhållande till Andra Artiklar

Artikel 70 är den institutionella grunden för hela verkställighets- och marknadstillsynsarkitekturen i Avdelning IX. Den måste läsas tillsammans med Artikel 74 (marknadstillsyn och kontroll av AI-system på unionens marknad), som fastställer de materiella befogenheter och förfaranden som nationella behöriga myndigheter utövar. Artiklarna 75 och 76 behandlar gränsöverskridande samarbete och informationsutbyte mellan nationella myndigheter, vilket direkt beror på de utseenden som gjorts enligt Artikel 70.

Artikel 77 reglerar myndigheternas befogenheter att få tillgång till data och dokumentation från aktörer, befogenheter som tillfaller den myndighet som utsetts enligt Artikel 70. Artikel 80 föreskriver den enda kontaktpunkten som nationella behöriga myndigheter måste inrätta för gränsöverskridande samordning med det europeiska AI-kontor som inrättats enligt Artikel 64.

På unionsnivå verkar Europeiska AI-rådet (Artikel 65) och det europeiska AI-kontoret vid sidan av nationella behöriga myndigheter, vilket gör Artikel 70 till en kritisk knutpunkt i förordningens flernivåstruktur för styrning.

Tidslinje för Efterlevnad

EU:s AI-förordning trädde i kraft den 1 augusti 2024, efter publicering i Europeiska unionens officiella tidning. Dess skyldigheter tillämpas stegvis:

• Februari 2025: Förbud mot AI-metoder med oacceptabel risk (Avdelning II) blev tillämpliga.
• Augusti 2025: Skyldigheter avseende GPAI-modeller (Avdelning VIII), styrningsstrukturer inklusive det europeiska AI-kontoret och — avgörande för Artikel 70 — skyldigheter avseende utseende av nationella behöriga myndigheter blev tillämpliga. Medlemsstaterna borde ha meddelat sina utseenden till kommissionen vid detta datum.
• December 2026: Skyldigheter avseende högrisk-AI-system enligt Bilaga I (produktsäkerhetslagstiftning) tillämpas.
• Augusti 2027: Full tillämpning av skyldigheter för högrisk-AI-system förtecknade i Bilaga III, vilket avslutar det stegvisa genomförandet.

För aktörer blir den praktiska betydelsen av Artikel 70 akut från och med augusti 2025, när utsedda nationella behöriga myndigheter förvärvar aktiva tillsyns- och verkställighetsbefogenheter. Kartläggning av vilken nationell myndighet som utövar tillsyn över era AI-system i varje relevant medlemsstat bör behandlas som en efterlevnadsåtgärd som slutförts senast Q3 2025.