Artikel 25 i förordning (EU) 2024/1689 — Ansvar längs AI-värdekedjan. Officiell text, praktisk tolkning, centrala skyldigheter och efterlevnadskonsekvenser.

Sammanfattning av den officiella texten

Artikel 25 i förordning (EU) 2024/1689 (EU:s AI-förordning) fastställer de villkor under vilka andra parter än den ursprungliga leverantören tar på sig leverantörsnivåansvar för ett AI-system med hög risk. Artikeln ingår i avdelning III, kapitel 3, som reglerar leverantörers och användares skyldigheter under hela livscykeln för AI-system med hög risk.

Artikeln specificerar tre utlösande scenarier. För det första blir en distributör, importör, användare eller annan tredjepart en leverantör — med alla tillhörande skyldigheter enligt kapitel 2 i avdelning III — när de släpper ut ett AI-system med hög risk på marknaden eller tar det i drift under eget namn eller varumärke. För det andra antas leverantörsstatus när en tredjepart gör en väsentlig ändring av ett AI-system med hög risk. För det tredje kan en förändring av det avsedda ändamålet för ett AI-system med hög risk — även utan fysisk ändring — utlösa krav på omklassificering och ny bedömning.

När en sådan övergång av ansvar sker befrias den ursprungliga leverantören inte automatiskt från ansvar. Förordningen kräver att avtalsarrangemang mellan parter i leveranskedjan tydligt avgränsar vem som har vilka skyldigheter i varje steg. Detta säkerställer att det regulatoriska ansvaret följer den enhet som utövar effektiv kontroll över systemets driftsättning eller ändring. Artikeln förstärker den bredare principen att EU:s AI-förordning tilldelar skyldigheter baserat på den faktiska rollen och inflytandet hos varje aktör i värdekedjan, inte enbart på formella avtalsrubriker.

Vad detta innebär i praktiken

Artikel 25 har direkta efterlevnadskonsekvenser för varje organisation som integrerar, omvarumärker, väsentligt ändrar eller omdriftsätter ett tredjeparters AI-system med hög risk. Den förhindrar den vanliga kommersiella praxisen att anta att efterlevnadsansvaret ligger uteslutande hos den uppströms leverantören.

Systemintegratörer och återförsäljare som släpper ut ett AI-system med hög risk på EU-marknaden under eget varumärke — exempelvis ett programvaruföretag som bäddar in en tredjeparts AI-baserad kreditvärderingsmotor i sin egen produkt och marknadsför den under eget namn — blir leverantörer enligt förordningen. De måste uppfylla alla skyldigheter som anges i artikel 16, inklusive överensstämmelsesbedömningar, teknisk dokumentation, registrering i EU-databasen och anbringande av CE-märkning.

Företag som ändrar AI-system måste bedöma om deras ändringar utgör en väsentlig ändring. Omskolning av en modell på ett nytt dataset, justering av beslutströsklar på ett sätt som förändrar riskprofiler, eller utvidgning av systemets funktionalitet till ett nytt område är exempel som sannolikt utlöser ny bedömning. Även en rent programvarumässig ändring som påverkar utdata i ett reglerat sammanhang kan kvalificera.

Användare som omändamålssätter system utanför det ursprungligen avsedda användningsområdet — exempelvis genom att använda ett allmänt arbetsplatsanalysverktyg för att fatta anställningsbeslut — måste bedöma om det nya användningsfallet faller under en högrisk-kategori och, i så fall, om de i praktiken har blivit systemets leverantör.

I praktiken bör organisationer granska alla AI-system i sin stack, kartlägga det av den ursprungliga leverantören dokumenterade avsedda ändamålet och upprätta interna styrningsprocesser för att flagga när föreslagna ändringar eller nya användningsfall närmar sig artikel 25:s tröskelvärden.

Centrala skyldigheter

Förhållande till andra artiklar

Artikel 25 fungerar som en bro mellan leverantörsskyldigheterna definierade i artikel 16 (skyldigheter för leverantörer av AI-system med hög risk) och användarskyldigheter i artikel 26. Den säkerställer att de skyldigheter som förtecknas i artikel 16 — teknisk dokumentation, överensstämmelsesbedömning, kvalitetsstyrning, övervakning efter utsläppande på marknaden — inte kan kringgås genom avtalsarrangemang eller bolagsstrukturering.

Den måste läsas tillsammans med artikel 6 (klassificeringsregler för AI-system med hög risk) och bilaga III, som definierar när ett system är högrisk och därmed underkastat det fullständiga regelverket för leverantörsskyldigheter. Artikel 47 (EU-försäkran om överensstämmelse) och artikel 48 (CE-märkning) är direkt berörda när en ny leverantör måste omcertifiera ett ändrat system.

Artikel 71 (EU-databasen för AI-system med hög risk) är relevant eftersom ny registrering krävs när leverantörsstatus förändras. Skäl 79 ger tolkningsvägledning om vad som utgör en väsentlig ändring. För leveranskedjor som inbegriper GPAI-modeller reglerar artiklarna 51–56 skyldigheterna för uppströms modelleverantören, men artikel 25 avgör när en systemintegratör som bygger på den modellen i egen rätt blir leverantör av AI-system med hög risk.

Efterlevnadstidslinje

EU:s AI-förordning trädde i kraft den 1 augusti 2024 (tjugo dagar efter offentliggörandet i EU:s officiella tidning den 12 juli 2024). Tillämpningen är stegvis:

Organisationer bör påbörja kartläggningen av efterlevnad av artikel 25 — i synnerhet leveranskedjegranskningar och protokoll för ändringshantering — i god tid före deadline i augusti 2026.

Official AI Act Compliance Deadline Calendar

Updated · Sources: Regulation (EU) 2024/1689 and the 2026 Digital Omnibus on AI.

Obligation Applies to Original date New date Status Countdown Legal basis
Prohibited Practices (Art. 5) All providers and deployers active AI Act Art. 5
GPAI Rules (Chapter 5) GPAI model providers active AI Act Art. 51-56
High-risk AI — Annex III (standalone) Providers of standalone Annex III systems deferred AI Omnibus 2026 Art. 6(2)
High-risk AI — Annex I (embedded) AI embedded in Annex I regulated products deferred AI Omnibus 2026 Art. 6(1)
AI-Generated Content Marking Providers of generative GPAI systems active AI Act Art. 50(2)
Regulatory Sandboxes National competent authorities active AI Act Art. 57

Download JSON · CC BY 4.0

Frequently Asked Questions

Artikel 25 gäller distributörer, importörer, användare och andra tredjeparter som släpper ut ett AI-system med hög risk på marknaden eller tar det i drift under eget namn eller varumärke, eller som ändrar ett AI-system med hög risk på ett sätt som förändrar dess avsedda ändamål eller efterlevnadsstatus. I sådana fall tar dessa parter på sig leverantörsnivåskyldigheter enligt förordningen.

En användare anses vara leverantör — och måste uppfylla alla leverantörsskyldigheter — när de släpper ut ett AI-system med hög risk på marknaden eller tar det i drift under eget namn eller varumärke, gör en väsentlig ändring av ett AI-system med hög risk som förändrar dess avsedda ändamål, eller ändrar ett AI-system med hög risk på ett sätt som kan påverka dess efterlevnad av kraven i avdelning III, kapitel 2.

En väsentlig ändring är en förändring av ett AI-system med hög risk, fysisk eller logisk, som påverkar systemets efterlevnad av kraven i avdelning III, kapitel 2, eller som resulterar i en förändring av det avsedda ändamål för vilket systemet har bedömts. En väsentlig ändring utlöser skyldigheter om ny bedömning och ny registrering.

När en tredjepartsaktör antar leverantörsstatus enligt artikel 25 befrias den ursprungliga leverantören inte automatiskt från allt ansvar. Avtalsarrangemang och ändringens art fastställer de pågående skyldigheterna. Parterna uppmanas att tydligt dokumentera ansvarsfördelningen i tekniska och rättsliga avtal längs hela leveranskedjan.

Artikel 25 fokuserar på ansvar inom värdekedjan för AI-system med hög risk. För AI-modeller för allmänna ändamål (GPAI) gäller separata skyldigheter enligt avdelning VIII (artiklarna 51–56). Integratörer som bygger AI-system med hög risk ovanpå GPAI-modeller måste dock bedöma om deras integration utlöser leverantörsskyldigheter enligt artikel 25.

Stay ahead of AI Act changes

Get compliance alerts when deadlines or obligations change.

No spam. One-click unsubscribe.