Artikel 108 — Ändringar av förordning (EU) 2018/1139 (EU:s AI-förordning)

Artikel 108 i förordning (EU) 2024/1689 — Ändringar av förordning (EU) 2018/1139. Officiell text, praktisk tolkning, centrala skyldigheter och efterlevnadskonsekvenser.

Sammanfattning av den officiella texten

Artikel 108 i förordning (EU) 2024/1689 (EU:s AI-förordning) introducerar riktade ändringar av förordning (EU) 2018/1139, som fastställer de gemensamma reglerna för civil luftfartssäkerhet och inrättar Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (EASA). Syftet med dessa ändringar är att säkerställa regulatorisk koherens mellan det horisontella AI-förordningsramverket och det befintliga sektorsspecifika luftfartssäkerhetsregelverket.

Artikeln ändrar förordning (EU) 2018/1139 för att återspegla de definitioner, riskklassificeringar och bedömningsförfaranden för överensstämmelse som AI-förordningen introducerar, och därigenom förhindra konflikter eller luckor mellan de två regulatoriska instrumenten. I synnerhet klargörs att EASA agerar som behörig myndighet och, i tillämpliga fall, som anmält organ för ändamål med bedömningar av överensstämmelse enligt AI-förordningen avseende AI-system som används inom civil luftfart. Ändringarna säkerställer också att de väsentliga kraven och certifieringsförfarandena som fastställts i luftfartslagstiftningen tolkas konsekvent med de skyldigheter som åläggs högrisk-AI-system enligt AI-förordningen.

Genom att ändra luftfartssäkerhetsförordningen snarare än att helt undanta luftfart från AI-förordningens tillämpningsområde återspeglar artikel 108 EU-lagstiftarens tillvägagångssätt att upprätthålla ett enhetligt AI-styrningslager, samtidigt som sektorsspecifika organ tillåts utöva tillsynsfunktioner med domänexpertis. Detta bevarar EASA:s tekniska auktoritet samtidigt som civil luftfarts-AI förs in under AI-förordningens krav på ansvarsskyldighet, transparens och mänsklig tillsyn.

Vad detta innebär i praktiken

För organisationer som verkar i skärningspunkten mellan artificiell intelligens och civil luftfart har artikel 108 konkreta operativa konsekvenser.

Leverantörer och driftsättare av AI-system inom luftfart — inklusive system som används i flygledning, autonoma flygplansoperationer, prediktivt underhåll, stöd till flygtrafikledning eller flygplatssäkerhet — måste behandla dessa system som högrisk-AI enligt EU:s AI-förordning. Detta utlöser hela uppsättningen skyldigheter enligt kapitel III, avsnitt 2: riskhanteringssystem, krav på datastyrning, teknisk dokumentation, loggningskapaciteter, mekanismer för mänsklig tillsyn, standarder för noggrannhet och robusthet, samt EU-bedömningar av överensstämmelse innan marknadsutsläppning.

EASA som dubbelmyndighet. Till följd av artikel 108-ändringarna fungerar EASA inte bara som luftfartssäkerhetsregulator utan också som den behöriga marknadstillsynsmyndigheten och potentiellt anmält organ för AI-förordningsändamål inom luftfartsdomänen. Leverantörer som söker certifiering för AI-baserad avionik eller operativa AI-verktyg bör engagera EASA tidigt, eftersom deras processer nu integrerar både luftfartens luftvärdighets­kriterier och AI-förordningens krav på överensstämmelse.

Integrerade certifieringsvägar. Organisationer som redan innehar EASA-typintyg eller operativa godkännanden behöver granska huruvida dessa processer uppfyller AI-förordningens krav på bedömning av överensstämmelse, eller om kompletterande dokumentation och bedömningar behövs. Där EASA-förfaranden anses likvärdiga tillåter AI-förordningen att dessa befintliga ramverk används, vilket minskar dubblering.

Dokumentation och spårbarhet måste upprätthållas för att uppfylla både kraven på luftfartssäkerhetsdossier och de tekniska dokumentationsskyldigheterna enligt Art. 11 i AI-förordningen.

Centrala skyldigheter

• Anpassa befintliga EASA-certifieringsprocesser till de definitioner och bedömningsförfaranden för överensstämmelse som EU:s AI-förordning infört, och säkerställa att AI-system inom civil luftfart bedöms konsekvent inom båda ramverken.
• Behandla AI-system i säkerhetskritiska luftfartsfunktioner som högrisk, vilket kräver att leverantörer implementerar riskhantering, datastyrning, mänsklig tillsyn och transparensåtgärder innan driftsättning.
• Engagera EASA som behörig myndighet för marknadstillsyn och, där utsedd, som anmält organ för bedömningar av överensstämmelse för luftfarts-AI-system, och därigenom ersätta eller komplettera generiska nationella myndigheter.
• Upprätthålla dubbelt konform teknisk dokumentation som uppfyller både kraven i Art. 11 i AI-förordningen och EASA:s befintliga standarder för luftvärdighetsdokumentation.
• Upprätta loggnings- och registreringssystem som uppfyller AI-förordningens spårbarhetsskyldigheter samtidigt som de förblir kompatibla med ramverken för luftfartssäkerhetsrapportering och incidentutredning.
• Granska och uppdatera befintliga typintyg och operativa godkännanden för att bedöma om ändringar krävs för att återspegla skyldigheterna i AI-förordningen, i synnerhet för AI-baserade system som introducerats eller väsentligt modifierats efter AI-förordningens ikraftträdande.

Förhållande till andra artiklar

Artikel 108 måste läsas tillsammans med det bredare ramverk som EU:s AI-förordning fastställer och de sektorsspecifika bestämmelser den interagerar med.

Bilaga I till AI-förordningen klassificerar AI-system inom civil luftfart som högrisk, vilket gör skyldigheterna i kapitel III, avsnitt 2 direkt tillämpliga. Art. 6 reglerar klassificeringen av högrisk-AI-system och bestämmer när sektorsspecifika regler tillämpas. Art. 9 (riskhantering), Art. 11 (teknisk dokumentation), Art. 14 (mänsklig tillsyn) och Art. 17 (kvalitetsledningssystem) fastställer de substantiva krav som leverantörer av luftfarts-AI måste uppfylla.

Art. 103 och de övriga ändringsartiklarna i avdelning XIII (Art. 104–112) följer samma lagstiftningsteknik och ändrar befintliga EU-sektorsförordningar — till exempel sådana som rör maskiner, medicintekniska produkter och transport — för att harmonisera dem med AI-förordningen. Att läsa artikel 108 parallellt med dessa bestämmelser hjälper till att klargöra lagstiftarens konsekventa tillvägagångssätt för tvärsektoriell AI-styrning.

Slutligen förblir Art. 9 i förordning (EU) 2018/1139 (väsentliga krav för luftfartssäkerhet) den grundläggande standarden mot vilken luftfarts-AI ska bedömas, nu läst i ljuset av AI-förordningens riskbaserade krav.

Tidsplan för efterlevnad

De efterlevnadsskyldigheter som uppstår genom artikel 108 styrs av EU:s AI-förordnings fasade tillämpningsschema, kompletterat av luftfartssektorns egna certifieringscykler.

1 augusti 2024 — EU:s AI-förordning trädde i kraft. Ändringarna i artikel 108 av förordning (EU) 2018/1139 trädde i kraft som en del av det övergripande lagstiftningsinstrumentet, även om de flesta substantiva skyldigheter ännu inte var tillämpliga.

2 februari 2025 — Förbud mot AI-praxis med oacceptabel risk blev tillämpliga. AI-system inom luftfart som bedömts utgöra oacceptabla risker skulle ha förbjudits från detta datum, även om ingen civil luftfarts-AI förväntas falla inom denna kategori under normala operationer.

2 augusti 2025 — Skyldigheter för GPAI (AI-modeller för allmänt ändamål) och bestämmelserna för styrningsramverket blev tillämpliga. Luftfartsorganisationer som använder eller integrerar GPAI-modeller i operativa system behövde bedöma sina skyldigheter enligt detta kapitel från detta datum.

2 december 2026 — Högrisk-AI-system som förtecknas i bilaga I (som inkluderar civil luftfarts-AI) blir fullt föremål för alla skyldigheter i kapitel III, avsnitt 2 för nya system som placeras på marknaden. Leverantörer bör ha bedömningar av överensstämmelse, teknisk dokumentation och registrering i EU-databasen slutförda före detta datum för nyligen driftsatta system.

2 augusti 2027 — Förlängd tidsfrist för högrisk-AI-system som är komponenter i större säkerhetssystem som redan är föremål för tredjepartsbedömning av överensstämmelse enligt befintlig EU-rätt. Vissa EASA-certifierade luftfartssystem kan kvalificera sig för denna senare tidsfrist om de uppfyller de kriterier som anges i Art. 111(3) i AI-förordningen.

Organisationer bör följa EASA:s under utveckling varande vägledning om AI-förordningens integration — inklusive eventuella EASA-yttranden, certifieringspromemorior eller dokument om acceptabla metoder för efterlevnad utfärdade under 2025–2026 — för att bekräfta vilken väg som gäller för deras specifika system och certifieringsstatus.