Artikel 111 — Övergångsbestämmelser (EU:s AI-förordning)

Artikel 111 i förordning (EU) 2024/1689 — Övergångsbestämmelser. Officiell text, praktisk tolkning, centrala skyldigheter och efterlevnadskonsekvenser.

Sammanfattning av officiell text

Artikel 111 i förordning (EU) 2024/1689 fastställer övergångsbestämmelser som syftar till att underlätta övergången från det rättsliga landskap som förelåg förordningen till det nya ramverket för EU:s AI-förordning. Artikeln gäller främst högrisk-AI-system — de som förtecknas i Bilaga I (AI-system som regleras av unionens harmoniseringslagstiftning) och Bilaga III (fristående högrisk-AI-system) — som redan hade släppts ut på marknaden eller tagits i bruk före de datum då de relevanta skyldigheterna blir fullt tillämpliga.

Enligt Artikel 111 krävs det inte att sådana system omedelbart uppnår fullständig efterlevnad, förutsatt att de inte är föremål för en väsentlig ändring enligt definitionen i Artikel 3(23) i förordningen. Om ingen väsentlig ändring inträffar kan leverantörer och driftsättare fortsätta att driva dessa system under en karensperiod som löper till den 2 augusti 2027 för de flesta högrisk-kategorier och till den 2 augusti 2030 för vissa AI-system som regleras enligt Bilaga I och som också omfattas av befintlig unionens harmoniseringslagstiftning.

För AI-system som är komponenter i en större infrastruktur — särskilt i reglerade sektorer såsom medicintekniska produkter, maskiner eller civil luftfart — samordnar Artikel 111 med befintliga produktsäkerhetsregimer och tillåter fortsatt tillit till tidigare bedömningar av överensstämmelse där dessa förblir giltiga. Övergångsbestämmelserna gäller inte AI-system som är förbjudna enligt Artikel 5, som blev verkställbara i februari 2025 och som inte medger någon fördröjning. Leverantörer som önskar åberopa övergångsbestämmelser bär bevisbördan för att visa att deras system inte har ändrats väsentligt och att det fanns lagligen på marknaden före det relevanta tröskel datumet.

Vad detta innebär i praktiken

För företag som driftsatte AI-system innan EU:s AI-förordnings stegvisa skyldigheter trädde i kraft ger Artikel 111 en strukturerad efterlevnadsbana i stället för ett omedelbart krav på anpassning. I praktiken innebär detta att ett företag som driver ett högrisk-AI-baserat rekryteringsverktyg som driftsattes 2023 inte behöver uppnå fullständig efterlevnad av förordningen — inklusive bedömningar av överensstämmelse, teknisk dokumentation och registrering i EU:s databas — förrän den 2 augusti 2027, så länge verktyget inte har ändrats väsentligt.

Begreppet "väsentlig ändring" är därför centralt. Om en leverantör uppdaterar den underliggande modellen, ändrar systemets syfte eller ändrar dess resultat på ett sätt som påverkar säkerhet eller grundläggande rättigheter, utlöser den uppdateringen sannolikt omedelbara efterlevnadsskyldigheter snarare än den övergående karensperioden. Leverantörer bör noggrant dokumentera alla uppdateringar och ändringar av befintliga AI-system, helst med en ändringslogg och en intern rättslig bedömning av om varje uppdatering utgör en väsentlig ändring.

Driftsättare som använder tredjepartsverktyg för AI måste också vara uppmärksamma: om deras leverantör släpper en stor produktuppdatering måste driftsättaren ompröva om det övergångsskyddet fortfarande gäller. Organisationer bör inte anta att statusen för äldre driftsättning bevaras på obestämd tid.

I praktiken bör övergångsperioden användas proaktivt. I stället för att vänta till 2027 bör efterlevnadsteam behandla detta fönster som en period för att bygga upp processer för bedömning av överensstämmelse, utse en ansvarig person för AI-styrning där det krävs, kartlägga högrisk-system mot kategorier i Bilaga III och påbörja teknisk dokumentation. De som agerar tidigt kommer att vara bättre positionerade inför 2027-deadlinen och mindre exponerade för regulatorisk granskning om en incident inträffar under övergångsperioden.

Centrala skyldigheter

• Identifiera äldre system: Leverantörer måste fastställa vilka AI-system som släpptes ut på marknaden eller togs i bruk före det relevanta tillämpningsdatumet och därför kvalificerar sig för övergångsbehandling enligt Artikel 111.
• Övervaka väsentliga ändringar: Varje uppdatering, uppgradering eller nytt syfte för ett övergångs-AI-system måste bedömas mot definitionen i Artikel 3(23); en väsentlig ändring avslutar omedelbart övergångsperioden för det systemet.
• Upprätthålla dokumentation av tidigare marknadsutsläppande: För att åberopa övergångsbestämmelser bör leverantörer behålla bevis — såsom inköpsregister, driftsättningsavtal eller versionshistorik — som visar att systemet fanns på marknaden före det relevanta tröskel datumet.
• Förbereda för fullständig efterlevnad senast den 2 augusti 2027: För de flesta högrisk-AI-system enligt Bilaga III löper övergångsperioden ut på detta datum; fullständig överensstämmelse med Avdelning III (skyldigheter avseende högrisk-AI) är obligatorisk från och med den tidpunkten.
• Respektera 2030-deadlinen för produkter som regleras av Bilaga I: AI-system inbyggda i produkter som styrs av befintlig unionens harmoniseringslagstiftning som förtecknas i Bilaga I drar nytta av en förlängd övergångsperiod till den 2 augusti 2030, förutsatt att ingen väsentlig ändring har ägt rum och att befintliga bedömningar av överensstämmelse förblir giltiga.
• Inget övergångslättnad för förbjudna AI-metoder: Förbjudna metoder enligt Artikel 5 — inklusive vissa biometriska kategoriseringssystem och biometrisk fjärridentifiering i realtid — gällde från den 2 februari 2025 och omfattas inte av övergångsarrangemangen i Artikel 111 under några omständigheter.

Förhållande till andra artiklar

Artikel 111 fungerar som den operativa motparten till Artikel 113 (Ikraftträdande och tillämpning), som fastställer den huvudsakliga stegvisa tidsplanen för hela förordningen. Tillsammans bildar dessa två slutbestämmelser den tidsmässiga arkitekturen för EU:s AI-förordning. Artikel 111 måste också läsas tillsammans med Artikel 3(23), som definierar "väsentlig ändring" — det begrepp som avgör om ett äldre system förlorar sin övergångsstatus.

Artikeln kopplas direkt till skyldigheterna i Avdelning III, Kapitel 2 (Artiklarna 8–15), som fastställer den fullständiga uppsättningen krav för högrisk-AI-system, inklusive riskhantering, datastyrning, teknisk dokumentation, transparens, mänsklig tillsyn, noggrannhet och robusthet. Leverantörer som använder lättnaden i Artikel 111 skjuter effektivt upp dessa skyldigheter, de eliminerar dem inte.

Artikel 111 interagerar också med Artikel 47 (EU-försäkran om överensstämmelse) och Artikel 49 (CE-märkning), eftersom övergångssystem kan behålla tidigare överensstämmelsemarkningar under karensperioden. För system inom reglerade sektorer måste den läsas tillsammans med relevant unionens harmoniseringslagstiftning som förtecknas i Bilaga I, inklusive förordningen om medicintekniska produkter och maskinförordningen.

Tidsplan för efterlevnad

2 augusti 2024 — Förordning (EU) 2024/1689 trädde i kraft. Från och med detta datum blev övergångsbestämmelserna i Artikel 111 rättsligt operativa och fastställde vilka system som kvalificerar sig som befintliga.

2 februari 2025 — Förbjudna AI-metoder enligt Artikel 5 blev verkställbara. Artikel 111 ger ingen lättnad för system som faller inom dessa kategorier.

2 augusti 2025 — Skyldigheter avseende GPAI-modeller (Avdelning VII) blev tillämpliga. Övergångsbestämmelser enligt Artikel 111 sträcker sig inte till GPAI-specifika krav.

2 augusti 2026 — Det allmänna tillämpningsdatumet för de flesta delar av förordningen, inklusive högrisk-AI-skyldigheter enligt Avdelning III. System som redan fanns på marknaden före detta datum kan åberopa övergångsstatus enligt Artikel 111.

2 augusti 2027 — Övergångsperioden löper ut för merparten av högrisk-AI-systemen som förtecknas i Bilaga III. Fullständig efterlevnad av alla tillämpliga krav i Avdelning III är obligatorisk från och med detta datum.

2 augusti 2030 — Förlängd övergångsdeadline för AI-system som är säkerhetskomponenter i, eller själva utgör, produkter som styrs av unionens harmoniseringslagstiftning i Bilaga I (t.ex. medicintekniska produkter, maskiner), förutsatt att ingen väsentlig ändring har ägt rum och att befintliga bedömningar av överensstämmelse förblir giltiga.